Det var till Skåne jag åkte! Igår överraskade vi Pa4 på ett speciellt sett. Sedan blev det match och därefter åkte vi till samma hus som vi bodde i förra året och åt. Jag älskar verkligen allt med Ponnyakuten, alla människor är så himla underbara!

Jag var kvar det länge igår, längst av alla. Eftersom vi fick skjuts av Ninna, en i produktionen, och hon skjutsade oss till tågen kl 22. De andra åkte hem runt 20 tror jag de var.

I alla fall så satt jag och snackade med de flesta i Ponnyakuten 4 innan jag åkte. Supergulliga personer, jag hoppas verkligen de löst sina problem snart eller att de kommit en bit på vägen. De ville att jag skulle stanna kvar, och åka med på måndag, då jag flyger hen igen, haha! Det ville jag också kan jag säga, men det går ju inte till så tyvärr. :)

Jag kan berätta mycket mer när jag kommer hem, dock blir det efter lägret, eftersom jag nästan kommer åka direkt dit, jag ska bara hem och packa om.

Just nu sitter jag på hotellet i Malmö. Jag och mamma var ute på massa affärer förut, hittade faktiskt endel kläder. Nu ska jag bara chilla och imorgon blir det en tidigt morgon då flyget går tidigt.

Åh, jag vill inte lämna Skåne! Jag älskar verkligen Skåne, så sjuukt vackert! Jag vill inte hem till skogen! Det ät mycket vackrare med en massa åkrar och ängar! Men jag längtar sjukt mycket till träningslägret som jag inte vill missa.
 
Här får ni lite bilder, massa mer kommer senare, när jag är hemma!

För en stund sedan pratade jag och Barry med Sussie och Pa4. Jag hörde typ ingenting av vad de sa eftersom det brusade så mycket i telefonen, meeen de lät små, hehe. ^^ Gulligt!

/ Tilda

Idag börjar inspelningarna av Ponnyakuten 4! 8 lyckliga deltagare anländer till Tobbes gård idag. Där var jag för 1 år sedan. Helt sjukt att 1 år har gått så fort! Det kändes som att det var igår.

/ Tilda

Hur gick det egentligen till när jag och Kimberley var på castingen? Många tror att hon stack iväg med mig när jag ledde henne, eftersom det är så det ser ut på programmen men så är inte fallet. Man tror det eftersom de har klippt till det så, samt fejkat lite, hehe.

Jag drar början ganska kort. Vi kom dit, fick vänta länge innan våran tur, Kimberley blev sjukt less att bara stå, därför drog hon runt med mig lite där. ^^ Hon ville ju skapa en liten show sådär. Efter att vi fått väntat läänge, var det äntligen min tur.

Vi gick först vid gräset, sedan inne i paddocken och sedan gick vi för att lasta. Hon visa inte alls någonting av hur hon brukar vara. Men hon tur hade de ju sett en film hur hon var, med mitt ansökningsbrev. Utan det hon gjorde var att tjura sig fast i backen och vägrade gå. Kändes lite pinsamt att inte rätta problemet kom fram.



Därefter gick vi vänta en stund för sedan skulle jag intervjuas. Efter det var det dags att lasta K. Nu var hon svinjobbig, vi skulle ta på henne alla transportskydden. Men hon blev skitförbannad när vi skulle sätta på bakskydden så vi fick skita i dem.

Därefter skulle jag lasta, nej då sticker hon med mig på släpp, på en gångväg in i en skogsdunge. Jag tänkte jag ska fan inte släppa! Till slut så stannade hon, jag vände och gick tillbaka.

Tobbe måste ha sett det här, för han var i paddocken med något ekipage, och vår transport var precis vid paddocken. Han kommer till staketet för att kolla hur hon betedde sig. Jag tittade mot honom och han nickade.


Här ser ni mig komma ner från skogen, den röda som är inringat. Om ni kollar på Tobbe, som är inringat gult, så står han vid staketet och kolla på mig och Kimberley.

I alla fall så provade jag igen, den här gången, drog hon mot paddocken, mot Tobbe. Tobbe skrek, akta så att du inte klämmer dig, när Kimerley var 5 cm från att stycka in min i staketet. Men som tur var gick jag precis stopp på henne.

Jag provade igen, nu hade mamma gått och ställt sig vid Tobbe, de pratade. Hon drog ju självklart igen, och nu orkade jag inte hålla emot, hon hade fått upp farten för mycket. De ropde o högtalarna häst lös, häst lös. Jag ja såå rädd, för hon sprang först upp emot bilvägen, som är grymt trafikerad. Alla sprang, förutom jag. Jag stod kvar där jag tappade henne och skakade. Jag var i min egen bubbla och dessa sekunder kändes som minuter. I alla fall så hon min kompis med henne. Hon sa att det var någon som hade fått fast henne.



Vi var med henne i paddocken, för jag vågade inte ta ut henne därifrån. För jag visste att hon skulle dra iväg nu när hon vissste att hon kunde. Så mamma, Tobbe, Anna och Anna pratade. Hela castingen stannade upp pga. detta. Vi bestämde att Tobbe skulle lasta henne. För jag ville inte, eftersom jag visste att K skulle göra samma sak igen.

Dock var Tobbe tvungen att kolla på några andra innan, och det stog verkligen ut på tiden. Så jag fick gå runt med henne i flera timmar. Vi var på castingen i 6 och en halv timme. Jag var verkligen, trött, less, och hade värk i benen. Men jag var glad att problemet kom fram, dock hade det kunnat gått till på ett lite mindre dramatiskt sätt.

I alla fall så fick Tobbe in henne på 5 min. Hon trosade honom lite, men det fick han ju såklart till. Sedan bar det iväg hemåt!



/ Tilda

Ni har väll inte missad att Henrik Barry har blogg? :)) --> här hittar du den!

/ Tilda

Nu är ponnyakuten 3 slut. Men ett år går fort och snart komer vi sitta och kolla på ponnyakuten 4! Ni kan nu fråga vaaad ni vill po ponnyakuten, jag lovar att svara! Det kommer även komma ett långt inlägg om hur det har gått, senare.

Är det nått du vill veta, ang. allt som har med ponnyakuten att göra? ställ den nu.

Idag är det sista dagen man kan ansöka till ponnyakuten. Jag minns själv när jag satt i den positionen. Både gången med Rex och förra gången med Kimberleym var jag ute i sista minuten. Eller själva brevet jag skrev, till Kimberley, det satt jag och finlirade läänge. Jag skrev det i god tid, så att jag inte skulle vara ute i sista sekunden, som det blev med Rex.

Men det blev sista minuten ändå, haha. För jag ville skicka med en film, så de såg hur hon var, inte vara i text, utan på film. Så när jag hade fixat filmen så skulle jag ta ut den på en skiva, och det krånglade hela tiden. Men tillslut fick vi till det. Jag hade hjälp av typ hela familjen, hehe.

Men jag fick iväg det, dock var jag väldigt nervös om det skulle komma fram i tid eller inte. Men det gjorde det ju. ;) Det är många som frågar när man får veta om man kommit med till castingen osv. Så jag tänkte att jag kunde ta det här och nu.

Jag minns inte riktigt när de sa till att jag hade gått vidare. Och sedan vet jag ju inte hur de gör för de som inte kommer till castingen, om de ringer eller mailar. Jag har ju sökt två gånger och både gångerna kom jag med till castingen. Men i alla fall så ringde de mamma och sa att jag hade gått vidare. Sedan skulle vi ha mail om mer informantion, vart de ligger, vilken tid man ska komma osv. Men det tror det var runt 1 vecka ungefär. De måste ju ha tid på sig att välja ut, det är ju trots allt måånga ansökningar och det är bara några som får chansen.

För er som har sökt, så önskar jag er alla lycka till och ni får gärna säga till om ni kommit med till castingen!

Har du sökt till Ponnyakuten 4? I så fall, men vad för problem?

/ Tilda

Snart är ponnyakuten slut. Helt sjukt.. Jag tyckte vi nyss kom till gården och var där? Tiden går så otroligt fort, och jag skulle göra vad som helst för att åka tillbaka dit. Det är verkligen underbart där! Idag lämnade vi gården, sorligt..

1 program kvar, det glömmer ni väll inte? Man kan lätt tro att det är slut, det som sagt det är 1 program kvar, dock är vi inte på Tobbes gård. Missa inte det.



/ Tilda

Ikväll kollade jag klart ponnyakuten. Jag har känt att jag inte riktigt ha velat/vågat, för de blir ju att de sista är lite deppiga och jag vill inte minnas tillbaka till det, utan allt roligt vi gjort, och inte bara sista dagen då vi skulle åka hem. Sedan så är det ju alltid så, att när det är slut så är det slut. Nu kan jag inte kolla på några nya avsnitt.

Ponnyakuten var ju igår. Gud, vilka tillbakablickar man får efter varje program. Jag kommer verkligen ihåg allt jättebra. Varje träning jag var med på. Det var så himla roligt och jag har fått mycket kundskap i bagaget. Ett av dem är att jag faktiskt kan säga åt Kimberley på skarpen, utan att det betyder att jag är dum med henne. Utan det ger snarare en trygghet till henne. Om jag gör det på rätt sätt och i rätt tidpunkt.

Idag när jag kom hem blev jag jätteglad när jag såg att ett brev hade kommit till mig! Det var nämligen från Petter, som är ansvarig för Ponnyakuten på SVT. Vi hade alltså fått de sista dvderna, avsnitt 9-16.

Måste först säga att det var riktigt, riktigt roligt att chatta igår. Vi slutade ca. 20:50 för Tobbe hade kramp i händerna, haha. Vi skrev så fort vi bara kunde. Jag hann inte se avsnittet, eftersom jag var inne på chatten och förbredde och ja. Jag hann se ca. 10 min. Men jag kollade efter.

Idag kan ni chatta med mig, Tobbe och Bella, så gå in på hemsidan och ställ frågor till oss senare idag! :D

Idag är det avsnitt 9 på Ponnyakuten. Jag är faktiskt lite nervös, men det kommer även bli väldigt spännande, för r jag har INGENANING vad som kommer visas i tv-rutan.